Klänningar till hustrun. Jeansklänning och Whittaker från Merchant and Mills...

 Dessa två klänningar har jag sytt till min hustru nu under våren. Den ena är i jeanstyg som vi hittade i en stuvstash i en lokal syaffär, den andra i bomullsjacquard som jag köpte från Kina av alla ställen. Vid samma tillfälle inkluderade jag även ett skjorttyg i bomull med ett klassiskt William Morris mönster.

Jacquardklänningen är mitt första försök att sy efter ett mönster och mönstret är Whittaker och kommer från Merchant and Mills. Det var inte så svårt, då jag först sydde en toile av mönstret av ett gammalt påslakan som tjänat ut. Detta för att kunna se svårighetsgraden och vilken storlek det skulle vara, innan det blev ett skarpt läge.

Utbudet av tyger från Kina är väldigt omfattande med massor av olika material och tygmönster. Priset är bra men nackdelen är att det tar 4-6 veckor innan jag har det på plats här hemma. Det kan även vara lite sparsamma specifikationer angående vad det är för material i tygerna, så man måste kolla och läsa noga.

Jag kan verkligen rekommendera Merchant and Mills mönster i PDF-format som man kan ladda ned utan problem såhär i Brexittider utan tull och moms. Mönstren är lätta och enkla att följa med utmärkta instruktioner för de olika momenten. Hustrun blev i alla händelser väldigt nöjd med slutresultatet.

Servade min Singer 222K och provsydde ett nördigt skydd för sybordet.

 Jag servade min Singer 222K Featherweight symaskin ordentligt för någon dag sedan. Öppnade, rengjorde, oljade och la på nytt fett på kuggdrivningen.
Efter en sådan service är det alltid roligt att testsy någonting, för att förvissa sig om att den går så tyst och mjukt som man förväntat.

Jag visste inte vad jag skulle sy, men jag påminde mig om att jag hade sett ett skydd som man trär över det uppfällbara sybordet när man fäller upp det för förvaring i symaskinslådan. 

Med bordet i uppfällt läge kommer det i kontakt med syhuvudet på maskinen, där finns en handskruv (för borttagande av frontplåten). Skyddet är till för att inte delarna kommer mot varandra så färg på sybordet skavs av.

Varför inte, ett lagom nördigt projet att genomföra för testsömnaden. Mått togs och ett pappersönster klipptes till. Fram med ett matchande svart stuvtyg samt en gammal röd frottèhandduk som klipptes till. Sedan var det bara att sy och resultatet ser du på bilderna.

PS, Maskinen gick så mjukt och tyst som jag förväntat mig.

Hemsydd grön workwearjacka i kraftigt tätvävt canvastyg. Regntåligt...

 Den här gröna tätvävda canvasjackan sydde jag någon vecka efter den tidigare jackan i denim nu under våren. Modellen och mönstret är samma som till denimjackan och heter Foreman och kommer från det trevliga företaget Merchant and Mills i England.

Tyget till jackan kommer från en svåger som stadigt åkte till Storuman för att fiska. Där fanns det en affär med allt möjligt mellan himmel och jord. Han köpte tyget där (8m) för att sy ett tält av, regntåligt som det var. Det hela rann emellertid ut i sanden och jag fick ta över canvasen i stället.

Med erfarenhet från sömnaden av jackan i denim, presenterade det här projektet absolut inga problem. Jag passade även på att göra lite fler ändringar från orginaldesignen för att ge jackan en större retro, vintagekänsla. Rundningen på kragen och fickorna är del i det hela liksom handvärmarfickorna. Jackan är ofodrad.

Nu gäller det att flitig användning i ur och skur ger jackan en skön naturlig patina.

Några sydda kjolar till hustrun. Återbruk/redo och loppisfyndat...

 

Det har även sytts några kjolar av olika loppisfyndade tyger och av en linneklänning som krympte 2 nr i tvätten på 40 grader (absolut inte förkrympt tyg i den köpta klänningen). Jag lärde mig två nya sydetaljer när jag sydde ett par av dom.

Kjolen till höger är från ett av de loppisfyndade tygerna.

De två här under är även de sydda från loppisfynd. Den vänstra av en omsydd herrskjorta (XL) med knäppningen från skjortan sparad. Den högra med lagda veck (nytt för mig) av ett skotskrutigt tyg som vi fyndade en bra längd av.

De understa bilderna är på linneklänningen med den nedre kjoldelen precis bortsprättad, samt den färdiga kjolen med resår i midjan (ny sömnadserfarenhet).

Min första designade och sydda jacka i workwearstil.

 Den här jackan var det 4:e jag sydde när jag började min bana med att sy. Det första var några flugor, det andra var den tidigare inlagda västen, det tredje en bröllopskappa till hustrun (inlagd för 8-9 år sedan) och sedan var det dags för jackan.

Jag hade inget mönster då jackan var ett test. Istället kollade jag in jackor som jag hade och med bra passning. Jag mallade av några av dom och dekonstruerade i huvudet hur jag trodde de var sydda. Sen gjorde jag ett mönster och hoppades det skulle funka.

Det hela blev ett ordentligt projekt med en hel del ändringar och sprättande innan det till slut blev klart och jag var nöjd.
Jackan blev i slutändan som jag tänkt mig och den har använts flitigt under åren sen dess och håller stilen OK fortfarande. Till knapphålen använde jag min Singer Buttonholer 160506. Jackan är fodrad och funkar utmärkt under vår och höst. 

Singer Buttonholer bäst för att sy knapphål, utan tvekan...

 Singer Buttonholer. Ett fulländat mekaniskt tillbehör som syr de bästa och snyggaste knapphålen man kan tänka sig. Jag använder detta sytillbehör för sömnad av alla mina knapphål.

Jag har även en modern Brothermaskin, men den har inte en chans när det gäller finish, utförande och sömnad av knapphålen. Det som ställer till det med Brothermaskinen är det flimsiga plaststoppet man skall dra ned och som fjädrar iväg, samt krångel när man syr tjockare tyger. Det händer även att knappen trillar ut från knapphållaren.

Till Buttonholern medföljde fem metall knapphålsmallar som standard, men jag har köpt till några extra för att täcka in alla mina behov av olika knappar och knapphål. De senare är 7 i plast och två i metall.

Singer Buttonholern och mallarna köpte jag in för 9-10 år sedan på Ebay USA. Jag använder den enbart på min Singer 222K Featherweight. Ett verkligt bra par ihop. De skall dock passa till andra maskiner, men jag vill inte chansa med det. De var inte särskilt dyra i inköp, och de ligger fortfarande bra till prismässigt om ni är intresserade av att köpa in ett set. Suget efter vintagesymaskiner och passande sytillbehör är oavbrutet i stigande, så de kommer nog att gå upp framöver. Kolla t.ex på Etsy

Vill ni se hur hela fungerar så gör bara en "Singer Buttonholer" sökning på YouTube så kommer det upp massor av alternativ på olika demonstrationer.

Grå sydd denimjacka i Merchant & Mills Foreman mönster, grey denim workwear jacket...

 Den här jackan sydde jag under några dagar nu under våren. Modellen heter Foreman och mönstret kommer från det utmärkta företaget Merchant and Mills i England.

Det var den andra gången som jag använde mig av ett mönster när jag syr. Första gången var det efter ett mönster till en klänning till hustrun, det mönstret heter Whittaker (också från M&M).

Sömnaden var inte krånglig på något sätt att genomföra och den engelska instruktionen var även lätt att förstå. Jag gjorde dock några få och små ändringar från orginalmönstret. Detta gällde främst designen på fickorna. Jackan är inte fodrad.

Tyget var tyvärr inte ett loppisfynd (som jag föredrar att använda), utan det kommer från en tygaffärs stuvstash. Man kan emellanåt göra en del fynd bland deras stuvar. Jag förutsätter nu att jackan genom användning och tvättning blir sliten och får en snygg naturlig patina.

Lanna klocka med nytt paracordarmband...

 Jag har gjort några klockarmband i paracord till några klockor.  Det hela började när mitt eget natoarmband till min klocka blev utslitet. Jag hade varken tid eller lust att att leta efter ett nytt. Jag hade dock material för paracordarmband hemma (jag har gjort en hel del armband) och det blev enklast att göra ett försök med lite egentillverkat.

Resultatet blev som jag tänkt mig och jag använder armbandet fortfarande (2 år senare). Det är skönt på armen, håller bra och är lätt att ta på och av. Jag har tagit av det emellanåt från klockan och kört i tvättmaskinen utan problem för att hålla det fräscht.

Sedan dess har det blivit några få till. För ett tag sedan frågade svågern om jag kunde göra ett nytt till honom och hans Lanna armbandsur då han tröttnat på natobandet. Då jag hade allt material hemma så tog det inte lång tid innan det var klart och slutresultatet ser du här. Jag matchade armbandet med visarnas färg och det blev inte så tokigt. Svågern var i alla fall väldigt nöjd med resultatet.

Jag sydde en väst i workwearstil av canvastyg från loppis.

 Jag hittar det mesta av mina tyger på olika loppisar och ibland en del i stuvhögarna hos olika tygaffärer. Dessutom köper jag även omoderna kläder som jag dekonstruerar/sprättar och gör något nytt av. Jag har bara ett krav för dessa mina tyginköp som jag inte gör avkall på, det måste vara 100% naturmaterial. Syntetmaterial eller inblandningar av syntetfiber i naturmaterial (mixning) är verkligen ett no-no hugget i sten för mig. Även många sytillbehör kommer från loppisar.

Canvastyget är i 100% bomull och har fyndats på loppis. Mönster för västen har jag inte använt, då det är ganska lätt att se hur en väst är tillskuren och konstruerad. Tyget är detsamma som jag använde till den vaxade tygväskan  i ett tidigare inlägg och västen är även vändbar. Jag tillbringade även lite tid på att rita på olika fickalternativ och andra detaljer som jag kunde inkludera. Inspiration kom naturligtvis från workwearplagg på nätet.  

Sydd väska i William Morristyg till hustrun plus lite annat.

 Här följer lite bilder på annat jag sytt sen jag kom igång med sömnaden igen, newsboykepsen är dock av lite äldre datum.

Allt tyg till de olika projekten kommer till största delen från lokala loppisar förutom Morristyget som hittades i en stuvstash i en tygaffär. Kepsens tyg kommer från en bedagad Harris Tweed kavaj, resten av kavajen använder jag till en väska som är på gång.

Inspirationen och instruktioner till väskan och fodralen hittade jag på lite olika YouTube klipp. En bra resurs att ta till när man vill testa något nytt.

Färgen på väskbilden med den blå bakgrunden  överensstämmer inte med verkligheten. Bilden med den vita bakgrunden är däremot korrekt när det gäller återgivningen av den verkliga färgen. Den gröna är den som spökar mest.  Bakgrunden lurar och påverkar mobilkamerans sätt att tolka och återge bilder på objekt väldigt olika.

De två fodralen sydde jag för att förvara sygrejor i åt mig själv och hustrun,  annars har de en inbyggd  förmåga att sprida ut sej lite här och var.

Fräck Singer symaskin byggd i Lego - Lego sewing machine.

 Tröttnar man på sömnad och vill ta en paus, så kan man ju alltid bygga en Singer symaskin med tillbehör helt (nästan) i Lego. Den här hittade jag på nätet. Väldigt bra gjort och snyggt genomfört. 

Tyvärr så framgick det inte vem som byggt maskinen, så jag kan inte länka tillbaka till personen ifråga bakom skapelsen för att ge kredit.

Det är inte utan att man blir lite imponerad.

Sydd sammetsjacka till hustrun av fyndade loppistyger.

 Den här jackan sydde jag åt hustrun av en härligt mossgrön bomullssammet, samt ett rutigt litet kraftigare tyg i bomull till foder som vi hittat på olika loppisaffärer. Jag använde samma teknik vid sömnaden som till min egen indigoblå workwearjacka, det vill säga jag freestylade. Det fanns dock ett mått av metodik i det hela, då jag hade min hustrus mått nedpräntade och även tittade och måttade på hennes befintliga jackor.

Jag tillverkade ett eget mönster som jag använde för att klippa ut de olika sammetsdelarna och sedan zickzackade jag fast fodertyget på de olika jackbitarna innan jag jag sydde ihop jackan.
Efter ihopsömnaden var det bara knappar och knapphål kvar. Tyvärr så var det omöjligt att få till knapphål med min moderna Brothermaskin (den fixade inte materialet helt enkelt). Då även min Singer Buttonholer som jag normalt använder till min Singer 222 symaskin var lite okurant och behövde justeras och oljas till, så fick det bli Asieninspirerad knut och ögla variant i stället. 

Jackan är lagom varm under vår och höst, men man bör undvika ev. axelväskor som inte är bra för sammeten.

Singer 221 och Singer 222K Featherweight

Min maskin Singer 222K

 Då jag har en Singer 222K Featherweight som jag ofta använder när jag syr mina textila alster (tillsammans med min Pfaff 332), så kan jag inte låta bli att följa den hype, utveckling, attraktion, efterfrågan och prisbild som omger dessa symaskiner.

Singer 221 & 222K har länge varit eftertraktade bland folk som syr (särskilt bland quiltare), och i USA har maskinen närmast fått kultstatus. Priserna i USA börjar på 3-4 tusen för Singer 221 och något mer för Singer 222K. Europa följer naturligtvis efter när det gäller den prisbild och attraktion. Har du någon av ovanstående maskiner, så är det bara att gratulera. De är fantastisk bra symaskiner som dessutom är väldigt eftertraktade och stiger i värde.

En trend i USA är att renovera lite trötta, slitna maskiner Featherweights så att de blir tip-top funktionsmässigt och dessutom får fantastiska customlacker. Priserna för sådana maskiner hoppar då upp med ytterligare tusenlappar. Jag såg en rosa sådan maskin som nyligen var till salu för $1100 i USA (ca. 11.000 kronor).

Konstruktionsmässigt är de inte så svåra att renovera då de är robust tillverkade för långvarig användning. En stor skillnad mot modernare plastmaskiner som oftast lider av begränsad livslängd.

Personligen tycker jag den svarta orginallacken är snyggast, men jag förstår även syfantaster som vill ha en Singer 221 eller 222K Featherweight i sin favoritfärg. Min maskin köpte jag in för 9 år sedan för 500 kronor. Serienumret är EJ915111, vilket innebär att den tillverkades i Kilbowie i Skottland i September 1954. Det finns en 70 minuter lång stumfilm på National Library of Scotlands hemsida, BIRTH OF A SEWING MACHINE inspelad 1934 som följer tillverkningen av en symaskin i fabriken. Ett måste att se för riktigt inbitna Singernördar .

Jag har inkluderat en del bilder på min maskin Singer 222K Featherweight samt customrenoverade Singer 221 Featherweight.

6 år senare och jag syr igen. Covid gjorde sitt till.

 Det är som sagt var 6 år sedan senaste uppdateringen, men jag skall försöka mer ofta nu när jag syr igen. Det har blivit en hel del sytt de senaste åren både till mig och min hustru, väskor, jackor, klänningar, kjolar och annat smått och gott,  Jag skall lägga upp bilder på det. 

Det första är ett par väskor, en till mig och en till hustrun. Den första till mig var en axelväska som jag även vaxade tyget på. Praktisk med många fack men kanske inte så snygg. Väskan har jag inte kvar, då jag glömde den på tåget och den försvann för alltid med diverse personliga grejor och glasögon.
Väskan blev även kvarglömd på ett matställe utefter autobahn under en bilresa, innehållande plånbok, pass etc. Borta för alltid tänkte jag, men efter ett halvår fick jag brev från Svenska Ambassadmyndigheten att dom hade den i sin förvaro. Några dagar senare kom den med posten efter att jag betalt paketporto. Allt fanns kvar, även passet (som var spärrat naturligtvis). 

Den andra väskan till hustrun är sydd av ett par gamla utslitna jeans som gjort sitt. Återbruk är modellen. Det blev många lager att sy igenom, men med min Pfaff 332 var det inga problem. Det hade aldrig funkat att sy den med min moderna Brothermaskin.