oktober 26, 2014

Symässan i Älvsjö 2014. Syfestival...

Igår besökte frun och jag symässan i Älvsjö. Full fart hela dagen om än litet trångt. Hittade ett mönster på västklänning till första barnbarnet samt till en ärmlös klänning åt hustrun från Svenska Mönster.
Det blev även lite tyg till mässpris, men inga sytillbehör då det mesta är så plastigt och nytillverkat. Då väljer jag hellre att leta på loppisar och hitta grejor och prylar med patina och historia.

Det fanns också en del fina saker att se som passar utmärkt som presenter till nära och kära. Det blev en trevlig dagstur.




oktober 16, 2014

Sömmersketips om knivar och knivmakeri...

Brukskniv i tvärsågat palmträ och ebenholts från förra gången jag gjorde knivar
Blogg om knivmakeri och annat relaterat till knivar.

Rubriken kan verka litet kryptisk, men det beror på att jag börjat göra knivar/pyssla med knivmakeri igen efter ett uppehåll på ca: 12 år. Därför har jag startat en blogg i ämnet som heter Bitjärn och som finns här om någon skulle vara intresserad (Bitjärn är ett gammalt svenskt ord på knivar). Bloggen handlar om allt som har med knivar att göra, plus så småningom mina egna alster som knivmakare.

Jag kommer för den sakens skull inte att sluta sy, utan sömnaden får i fortsättningen delas mellan mina två intressen, så den här bloggen kommer definitivt att finnas kvar. Men det kommer nog att bli litet mer om att sy i skinn framöver, då alla knivar behöver en slida eller någon annan typ av snygg förvaring.

augusti 07, 2014

Tuschteckning till den yngre sonen, rättvist skall det vara...

För långliga tider sedan ritade jag i tusch väldigt mycket, både i tid och otid. När sedan sönerna flyttade hemifrån botaniserade dom bland mina teckningar för att skaffa sig bilder att dekorera väggarna med. Naturligtvis hade den äldsta sonen en viss fördel, så en del av de mest attraktiva teckningarna hamnade hos honom. Bland dessa fanns det två skalbaggar, som även den yngre sonen hade som favoriter.

Vad göra? Jo det blir att plocka fram alla gamla hoptorkade Rotring och Staedtler rörpennor och försöka få fart på dom igen. Några lyckades jag få igång men flera fick kasseras då de var bortom alla möjligheter till räddning. En nyligen införskaffad ultraljudsrengörare från Lidl var en viktig komponent i att få igång pennorna igen.

Skalbaggen på bilden är det första synliga resultatet av att pennorna och jag ånyo är igång. Teckningen föreställer en Platyrhopalopsis melyi, som har väldigt iögonfallande antenner. Jag ville inte enbart göra en kopia av mina tidigare alster, så den är gjord i en annan teknik än teckningarna till äldste sonen och är uppbyggd helt av punkter (0,3 mm Rotring). Den tog lite tid att slutföra då man blir litet rostig efter att inte ritat ett streck eller punkt på ca: 25 år. Det märks framför all i rithanden och i nacken, då rörelsen och ritpositionen gör att spänningar och krampkänningar gör sig påminda. Man är helt enkelt ovan, så det är bara att pausa och göra annat. Med tiden vänjer man sig så att det går lättare och man klarar längre tid för varje pass.

Att den yngsta sonen satte ritpress på mig gav det tacknämliga resultatet att jag ånyo kommit igång med att rita, något jag nu märkt att jag saknat. Det är väldigt stimulerande och avkopplande. Så framöver får en del tid avsättas även för tuschpennor, och inte enbart symaskinerna.

augusti 06, 2014

Ullbroderi i Appletongarn och broderad uggla på kudde i DMC-garn...

Nu under sommar och semestertider när det inte blir så många inlägg passar det bra att ta fram litet textila alster som jag gjorde redan i början av 1990-talet. Min fru och jag hade då en period när vi pysslade med försäljning av garn till ullbroderier och var ombud i Sverige för Appletons ullgarner. Vi har även en hel del garner undanstoppade från den tiden.

I samma veva broderade jag några saker som vi fortfarande har kvar, främst för att lära tekniken och veta vad det hela handlade om när olika kunder hörde av sig. Jag gillade dessutom att brodera. Det var avkopplande och terapeutiskt och det funkade även utmärkt att kombinera med TV-tittande. Så småningom kom andra saker och intressen emellan, så hela broderibiten klingade sakta av.

Motivet till ugglan i DMC-garn kommer från boken English Garden Embroidery av 
Stafford Whiteaker. Boken utgavs första gången 1986, men har förmodligen tryckts 
i fler upplagor sedan dess. Kudden sydde min fru, då mitt intresse för symaskiner och 
att sy då ännu låg i sin linda

Fuchsiabroderiet i ullgarn från Appleton är egendesignat och är inspirerat av stilen på
broderier under den victorianska eran. Min fru var då med i fuchsiasällskapet, därav
valet av motiv.

juli 31, 2014

Gamla fina symaskiner på Myrorna, Singer 201K och Husqvarna Freja...

Såg två fina äldre symaskiner på dagens loppisrunda till Myrorna. Den ena var en väldigt gammal Husqvarna Freja trampmaskin, den andra en något senare elektrisk Singer 201K. Det blev inte något inköp då jag redan är välförsedd med de maskiner jag behöver. Jag måste dock medge att Singermaskinen var en frestelse med tanke på priset, men jag var väldigt ståndaktig och föll inte.

Husqvarna Freja var maskinen som lade grunden till Husqvarnas varumärke som tillverkare av symaskiner. Den tillverkades under närmare 50 år mellan början av 1880-talet fram till 1925.

Tyvärr så var skicket inte det bästa på Myrornas exemplar för 350:00. Det saknades lite delar på maskinen och skyddshuven var skadad både här och där. Helt klart ett överoptimistiskt pris.

I alla händelser är det en verkligt vacker, smäcker och oumbärlig symaskin för alla kvinnor som syr under slutet av 1800-talet och en bra bit in i 1900-talet. Kanske en maskin som din mormor eller farmor eller t.o.m. deras mödrar använde.

Singermaskinen tillverkades någon gång mellan 1958 och mitten av 60-talet i Singers skotska fabrik i Kilbowie. Naturligtvis eldriven.

En klassisk Singermodell med solid och robust konstruktion som förmodligen kommer att överleva alla moderna plastmaskiner med råge. Dessutom ett verkligt kap för den syintresserade,till den nätta summan av 200:00.

juli 21, 2014

Farfar syr ett babynest, nu är det fullbordat...

Nu är mitt förstsydda babynest till det första barnbarnet färdigt för leverans vid ett passande tillfälle. Jag hoppas de blivande föräldrarna blir nöjda med mitt försök.

Det var inte så knepigt att få ihop. Det svåraste (eller det minst roliga) var att sy ihop det sista på den vadderade sargen (hoppas det funkar med hockeytermer) för hand. Vadden strävade hela tiden efter att expandera och komma ut, så de åtdragna stygnen fick hållas under min tukt och förmaning. Emellanåt är det helt godtagbart (för mig) att föra en enkelriktad kommunikation med det man har för händerna, för att underlätta och förenkla handhavandet.


juli 16, 2014

Vadderingen på plats på liggdelen, nästan färdigt babynest...

Liggdelen i babynestet är nu klar. Kantbandet är på plats i nederkant och kanaler för att hålla vadderingen på plats är sydda.
Det var tur att jag köpte den där övermatningsfoten från Kina i våras (för tweed och skinnväskan), annars hade det varit omöjligt att sy kanalerna genom all vadd och tyg. Symaskinen hade klarat det, men inte frammatningen. Nu förstår jag hur quiltare har det när de syr sina vadderade lager av grejor.

Kvar är att stoppa in stoppningen i fickan runt om, men det får jag överlåta på min fru då jag inte kommer in med handen och armen mer än cirka 15 cm. Litet smalare och gracilare armkraft behövs i det här läget.


juli 15, 2014

Farfar syr ett babynest, snart där...

Det har hänt en del sedan sist, så det är inte så mycket kvar innan jag sytt färdigt mitt första babynest, till det första barnbarnet (hoppas det blir fler).

Några observationer under arbetets gång. Det hela har inte varit så knepigt att sy, förutom bandet runt om för snöret. Det var inte svårt, men det tog litet längre tid då det gällde att vara noggrann runt de rundade partierna och med mycket tyg runt pressarfoten.

Snöret till åtsnörningen är i bomull och kommer från en kasserad pinnvävsjalusi (vi sparar allt som kan komma till användning). Snöret gick trögt att trä i kanalen, och kan tänkas att gå trögt även när man skall dra ihop babynestet. Ett bättre val skulle förmodligen vara ett snöre i t.ex. nylon som är glattare, halare och slinkigare.

Vadderingen till liggdelen kommer från ett IKEA-täcke och är i tre lager och sicksackat runt om. Det passar precis i liggdelsfickan och skall nu klippas till i fotdelen, sicksackas, och sys ihop i nederkant och bandkantas. Jag kommer även att sy 3-4 längsgående sömmar genom hela bottenpaketet för att hålla liggdelen på plats. Totalt blir det åtta lager bomullstyg och tre lager vadd, men det är inga problem om min 50-tals Pfaffsymaskin får litet drag och skjuthjälp med passeringen under pressarfoten från operatören. Det är som om pressarfoten befinner sig i en djup dalgång när man sänker ned den och börjar sy.


juli 13, 2014

Mönster till babynest, dags att börja sy...

Nu har jag måttat upp och skurit ut tyget till mitt babynest jag skall sy till barnbarnet. Mönstret hittade jag på nätet. Det var bara att plocka ett av dom då de var ganska snarlika varandra. Den enda ändringen jag gjorde var att lägga till 10 cm på längden så att babynestet skulle kunna användas ytterligare 2-3 månader innan babyn växt ur det.

Imorgon börjar jag sy, och jag förväntar mig ett enkelt och snabbt jobb genom att följa de utmärkta instruktioner som finns på nätet.


juli 09, 2014

Dags att sy ett babynest, något jag inte planerat...

Nu är det dags att sy något helt nytt för mig, något jag inte ens visste existerade för en vecka sedan, nämligen ett babynest. När jag började att lära mig sy så var det främst för att sy grabbiga saker till mig själv, jackor i denim, canvas och tweed, väskor i samma typ av material plus skinn, bälten som håller en livstid och andra nyttiga och onyttiga grejor. Kuddar, kläder för småfolk, inredningsfix och annat fanns inte en på min karta. Men en riktig karl utmärker sig med att vara flexibel och genom att ändra uppfattning (fick jag det rätt?).

När man skall få det första barnbarnet (enligt förhandsrapporterna en flicka) och även rätten att kalla sig farfar är det verkligen dags för ovanstående förändring, och jag ser fram emot att försöka sy saker till barnbarnet med största glädje. Att jag dessutom är familjens favoritsömmare för tillfället och därmed föräras det hedersfulla uppdraget att sy ett babynest tar jag som en stor ära och förtroende. Jag är inte särskilt snabb att sy då jag är överdrivet noggrann och petig, detta beror på att jag aldrig lärt mig att sy och därför noga går igenom alla olika moment och planerar allt i detalj i förväg så att jag slipper använda sprätten (som jag däremot är väldigt bra på att använda, vis av erfarenhet).

Mönstret till mitt babynest hittade jag hos IdasMirakel, och det hela verkar att vara väldigt rakt och enkelt. Tyg plockades fram från hustruns tyggömma, där det finns otroligt mycket användbart att botanisera sig igenom. Där råder ordning och reda och är hälsosamt befriat från minsta tillstymmelse till någon form av syntettyg, man har sina käpphästar och principer.
Underdelen kommer att bli i det prickiga tyget och innerdelen i den vita kraftiga lakansväven. Båda tygerna har varit med några varv och tvättats massor av gånger, så det finns inga rester kvar av onyttiga kemikalier som i nya tyger (något att verkligen ta i beaktande). Bara det bästa duger med tanke på vad som skall ligga och sova där. Nu så är det bara att sätta igång och sy och hoppas på att allt fungerar planenligt.

Barnvagnen som fungerar som underlag för tygerna är också ämnad för det första barnbarnet och kommer från min frus föräldrahem och barndom.


juni 25, 2014

Snyggt tyg i de färdiga kuddarna...

Så är då kuddarna som jag fått beställning på att sy till min son och hans fru klara, sedan några dagar tillbaka. Jag tror dom blir väldigt nöjda med resultatet. Väldigt snyggt tyg som de valt och som gör sig bra till det avlånga formatet. De får dock vänta ett tag på att få dom levererade, tills dess vi tar en ny sväng till Stockholm.

Har även lagt in en bild på min syhörna, där det mesta som behövs finns nära och på plats. Ett stort arbetsbord saknas dock, men då funkar köksbordet som nödlösning trots att det innebär en hel del trappspring (får se det som hemmamotion). På bilden syns några av maskinerna jag använder, men det finns ytterligare några backupmaskiner på golvet att ta till.


Så här i sommartider är det litet stiltje på både sömnads och blogfronten, men några uppdateringar skall jag ändå försöka få in.

juni 16, 2014

Semestern över, dags att sy igen och det börjar med kuddar...

Efter en härlig biltur i Norrland med många loppisfynd och intressanta upplevelser är vi nu tillbaka i vardagen igen. Nu blir det till att plocka fram symaskinerna igen då jag fått mycket inspiration och har nya projekt på gång.
Först skall jag dock sy några soffkuddar till äldsta sonen, som han beställde innan vi tog vår semester. Tyget med retrolook som är från Svanefors hittade han och hans fru på Tygverket på Sankt Paulsgatan 19 i Stockholm, ett väldigt snyggt och bra val. Vad det kostade har jag ingen aning om, men det var nog inte billigt.


Väskan i vaxad smärting som jag sydde innan semestern har nu kommit till användning och den funkade helt perfekt.
Det bästa med användandet är att den redan börjar få lite personlighet och patina, något som kommer att byggas på framöver.


maj 26, 2014

Syklov, sadelmakarklämman är färdig för användning...

Nu är sadelmakarklämman färdig att börja användas. Gångjärnet är på plats och klämman är klädd med skinn för att inte göra märken i det jag syr. Dessutom blir greppet i klämman mycket bättre med skinn-skinn kontakt.

Det första jag skall sy på den är stängningen samt axelremmen med beslag på min budväska i Harris tweed. Ser fram mot att komma igång, men en liten semester kommer att komma emellan med ett välkommet avbrott då vi kommer att bila runt i norra Sverige och besöka släkt och loppisar.

maj 22, 2014

Tillverka en sadelmakarklämma eller syklov, spara pengar på något som är billigt & enkelt...

Hur det än är, så ger det ena alltid det andra. I mitt fall var det när sydde min tweedväska med skinndetaljer och upptäckte att ett oumbärligt hjälpmedel skulle vara en sadelmakarklämma, som håller fast det du arbetar med så att du får båda händerna fria för att kunna sy sadelmakarsöm. Det är lite knepigt utan, med en sadelmakarnål i varje hand och ett skinnarbete som hela tiden rör sig, snurrar och aldrig håller sig på plats. Jag såg några youtubeklipp där de använde en syklov och det såg väldigt enkelt och komfortabelt ut, så det var ett lätt beslut att en klämma skulle införskaffas.

Ut till läderspecialisterna på nätet, men inget av deras alternativ föll mig på läppen. Dels såg de smäckiga och simpla ut med ett pris som inte var i paritet med kvaliteten på den färdiga produkten. Tittade då efter litet mer stabila och proffsiga grejor, men då stack priset iväg ordentligt. Med tanke på att virket, några träskruvar och en ankarbult med bricka och vingmutter inte kostar många kronor så bestämde jag mig för att göra den själv. Dels blir det otroligt mycket billigare och dels så får man den som man själv vill ha den.

Dags för en ny runda på youtube.com och en sökning på "stitching pony" och det kom upp massor med träffar på olika modeller och hur man gör en. Då jag jobbat mycket med trä och tillverkat gitarrer, andra stränginstrument, knivar och diverse annat så var tillverkningen inget problem. Det var ändå intressant att se hur man går till väga. En hyfsad instruktion är denna, om än litet nördig.

Träskruv och ankarbult hade jag liggande i en låda, men dom kostar inte många kronor i en byggbutik eller hos clas ohlson om man behöver införskaffa dom. Det jag saknade var passande virke. Jag begav mig därför till närmsta brädgård, där jag hittade en rak fin furubit i deras "offcut"-skräplåda. Dimensionen på virket var 20x115 mm och biten var 175 cm lång. Jag fick den för det facila priset av 35:- kronor. Det räckte bra och blev även en liten bit över. Då jag har de flesta verktygen så gjorde jag det mesta av arbetet hemma, men för att såga till avfasningen i överkanten av klämman så besökte jag en lokal slöjdlokal för tillgång till en bra bandsåg.

Längden eller höjden på själva kloven är 400 mm och bottenplattan är 360 mm lång. De två mellanbitarna i botten av kloven är 120 mm höga och de två bitarna som håller i det man syr i toppen av klämman är 70 mm höga. Ni ser på bilderna hur sykloven är uppbyggd. Det som saknas och som inte är klart än är att ett gångjärn skall fästas i botten av den del av kloven som vingmuttern sitter på, så att den går att vika ut när man för in det som skall sys. Allt annat i konstruktionen är ihopskruvat och limmat. Toppen och insidan på bitarna som håller fast det som skall sys skall även klädas med bitar av skinn. Jag har även rundat av runt om så att det skall vara bekvämt och utan vassa hörn och kanter när man sitter och syr med klämman.

Allt som allt har det hela kostat mig 35:- kronor plus lite arbete (gångjärn från clas ohlson tillkommer). Klämman består av raka bitar (förutom avfasningen), så det är inte svårt och går snabbt att tillverka. Jag tog inte tid, men jag tror det tog ett par timmar effektiv arbetstid.

Den undre bilden är på en väldigt gammal syklov som förmodligen fästes i ett förborrat hål i i stolen man satt på när det var dags för litet sadelmakarsömnad.

maj 17, 2014

Sy en budväska i tweed och skinn. Sew a messenger bag in tweed and leather...

Så har jag kommit igång igen med att fortsätta sy på min budväska i tweed och skinn.
Som jag skrev tidigare så väntade jag på en övermatningsfot (walking foot) som jag köpte från eBay Kina. Det innebär ju tråkig väntetid men dessbättre otroligt mycket bättre pris. Pressarfoten kom för någon vecka sedan, så det jag gjort sedan dess är att testa den i litet olika grövre tyg och skinn och olika lager på lager.

Allt fungerar till belåtenhet även om matarfoten är litet plastig och smäckig, men vad kan man mer begära från något som bara kostat 23:- kronor (inklusive frakt) från Kina. Några år hoppas jag den skall hålla och fungera då den inte kommer att användas mer än vid speciella tillfällen. Helst skulle jag ha velat använda Singers zick-zackfot med övermatning som jag har till min Singer 222, men jag får den inte att funka med bara övermatningen. När jag kopplar från zick-zackfunktionen, så kopplas även övermatningen automatiskt ifrån.

Som ni kan se i detalj på bilderna (om ni klickar dom) så kämpar fortfarande det dubbelvikta skinnet emot när jag kantar väskan. Jag har stygnlängden inställd på 4 mm, men resultatet efter kantsömnaden är att stygnen är mer i regionen 2 mm långa. Det måste bero på den höga friktionen mellan skinnet och kontaktytorna i symaskinen (trots övermatningen), men det kan jag utan tvekan leva med.

Det jag än så länge har kantat består av ett lager tweed och ett lager fodertyg med tillhörande mellanlägg. Det skall bli spännande att se hur det går när det dags att sy ihop väskan, då det är frågan om den dubbla lagertjockleken. Jag syr kantningen med en jeansnål och en kraftigare Gutermans polyestertråd. Innan jag ger mig på de dubbla lagren så sätter jag i en ny nål som inte trubbats av, så skall det förhoppningsvis fungera, peppar peppar...


maj 13, 2014

Nu är min väska vaxad med eget tillverkat vax. Recept i slutet av inlägget...

Efter att ha testat receptet på min egentillverkade vaxblandning (som utföll till belåtenhet) så var det äntligen dags för skarpt läge. Det har tagit några dar sedan testet, men hårtorken jag använde vid provvaxningen för att värma in vaxet var inte så effektiv och ganska tidskrävande. Jag visste att jag hade en värmepistol i källaren som skulle göra ett bättre jobb, men hade ingen aning om var i källaren den låg. Efter att ha skjutit på källarbesöket tog jag ändå tag i det hela igår, och efter några timmars botaniserande i massor av prång, kassar och lådor kom den äntligen fram.

Så de det var bara att sätta igång hela processen. Jag började med att smälta mitt redan ihopblandade vax över ett vattenbad och när det smält var det bara att börja pensla på det hela. Jag tog en sida i taget och täckte den helt och hållet i vax (med avbrott för tagning av bilder). Bilder på processen följer här under.
Texten om hur jag gick till väga, hur det fungerade samt recept på vaxet jag blandade till, fortsätter efter bilderna.

Håller på att smälta vaxet över vattenbad.

Påbörjat att pensla på vaxet.

Ena sidan påpenslad.

Lite mycket vax på en del ställen, överflödet skrapar jag bort med ett plastkort.

Här har jag använt värmepistolen på halva, skrapar bort ytterligare överflöd.

Den färdiga väskan på baksidan.

Den färdigvaxade väskan på framsidan.

Den färdigvaxade väskan hänger i solen.

Sida 1.
Efter att ha penslat på en sida med vax använde jag ett plastkort för att skrapa bort vax på de ställen där det var extra mycket. Tyget kyler snabbt av vaxet så att det bara ligger på ytan. När man sedan doppar penseln och lägger på en ny yta så går man litet omlott, och det blir tjockare där. Därför använde jag plastkortet för att skrapa bort vax och jämna ut det hela. Överflödsvaxet från plastkortet skrapade jag hela tiden tillbaka i vaxbadet med nageln. Efter att ha använt värmepistolen för att smälta in vaxet i tyget (väldigt, väldigt försiktigt) använde jag plastkortet igen när tyget och vaxet fortfarande var varmt och tog bort ytterligare överflöd.

Sida 2.
Efter erfarenheten från sida 1 så använde jag en annan metod för sidan 2. Med en hårtork förvärmde jag tyget på en mindre yta (ca 10 x 10 cm) så att det var ungefär så varmt som när man tar ut varmt tyg ur en torktumlare. På denna yta penslade jag sedan snabbt på det smälta vaxet innan det svalnade, och det gick direkt in i tyget på ett bättre sätt och blev mycket jämnare, då det inte kyldes av så snabbt som tidigare. Jag gjorde hela sida 2 och kanterna på det sättet. Jag slapp genom detta arbetet med att skrapa med plastkortet. Jag avslutade det hela med värmepistolen på lägsta effektläget för att få all vax att gå in i tyget helt och hållet då det ändå blir en del missar, och slutresultatet blev väldigt jämt och bra.

OBS!
När man använder en värmepistol för att smälta in vaxet måste man vara väldigt försiktig och använda lägsta effektläget samt hålla avstånd till tyget (ca 15 cm) och inte stanna upp. För hela tiden pistolen runt, det är otroligt lätt att bränna och förstöra tyget.
Det går även utmärkt att använda en hårtork. Det går inte lika snabbt men slutresultatet blir detsamma som med värmepistolen och är mycket, mycket säkrare. Är du det minsta osäker, använd hårtorken.

Receptet på vaxet jag blandade till består av lika delar bivax och paraffinvax (i viktmått). Till ovanstående specifika blandning använde jag mig av 100 gram bivax och 100 gram paraffinvax som jag smälte i en rostfri bunke över ett vattenbad.

PS. Det skall även fungera att hänga ut en nyvaxad väska i starkt solsken enligt källor på nätet, i stället för hårtork eller värmepistol. Jag har därför testat nu på eftermiddagen när vi för tillfället har strålande solsken. Det verkar fungera, men förmodligen bara under en kortare sommarperiod när solen är tillräckligt stark och vädret har vänligheten att uppföra sig som förväntat här i Sverige.

En liten varning som avslutning.
Vaxade tyger kan ge fett och vaxfläckar på tyger som ligger emot dom, tänk på det. Jag vet det av erfarenhet, då min frus Barbourjacka hängde emot en ljus sommarkappa i garderoben. När kappan togs fram var ryggen som hängt emot jackan en enda stor fläck, så det var bara soppåsen som gällde.

På bilden här ovan har jag snyggat upp kanten och botten med framklämda veck då solen mjukat upp ytan.

maj 04, 2014

Att sy en "tote bag" i vaxad canvas eller vaxad segelduk (på vintagesvenska)...

Så är väskan i det närmaste klar, bara litet småfix återstår som axelremmen och vaxningen för att den skall bli tålig mot nederbörd. Remmen är tillskuren och klar att sy ihop, med relevanta beslag för att det skall gå lätt att sätta på och ta av. Jag har dessutom gjort bärhandtagen väl tilltagna i längd, så att det även går bra att trä upp dom över armen och bära dom över axeln. Det funkar utmärk när det är varmare väder och man inte har så många lager eller bylsigare kläder på sig, axelremmen är till för den tiden på året då detta inte är möjligt.

Innan jag vaxar väskan skall jag testa att vaxa en provbit för att se hur den påverkar klädesplagg eller tillbehör som ligger emot den så att den inte ger fettfläckar. Något jag och min fru upptäckte att hennes nya Barbourjacka inköpt i London förra året gjorde. I garderoben hängde den ett tag granne med en ljus bomullskappa, och när kappan sedan togs ut visade det sig att den fått en STOR fet fläck där den hängt emot Barbourjackan. Det var bara att låta kappan gå i soporna, då den helt enkelt var totalförstörd och bortom all räddning.

Receptet på det egenblandade vaxet jag planerar att använda kommer jag att lägga upp efter det att jag själv provat och ser att det håller måttet och fungerar som jag tänkt att det skall göra.

Tänk vad olika färger kan återges beroende på ljus, kameravinkel, 
objektets placering etc. Det här är verkligen flera nyanser av brunt.
Baksidan

Framsidan

Magnetstängning


Innan stängning sytts dit


maj 01, 2014

Sy en väska (s.k. tote bag) i vaxad canvas...

Så har det då gått litet framåt med sömnaden av en "tote bag". Som ni ser är insidan med några praktiska fickor ihopsydd med utsidan och den har börjat få litet form. Den bruna canvasen är samma som jag hade till det första jag sydde, vilket var västen. Det bruna smärtingtyget är bitvis litet blekt här och där, men det tycker jag enbart ger mer karaktär till väskan. Jag föredrar otvivelaktigt litet patina och ett ruffigare och använt utseende till väskan, framför ett nytt och oanvänt.

Väskan blev inte klar i tid till min Stockholmsresa som planerat, och jag kan förklara orsaken. Jag har märkt att jag gärna krånglar till saker i överkant, att jag överkonstruerar allting för att det verkligen skall hålla. Det ger som resultat att jag alltid har flera vikta lager av tyg att sy igenom när jag skall sno ihop allt på slutet. Det är så att det nätt och jämt får rum under pressarfoten och blir väldigt trögt att sy. Det är något jag absolut måste ändra på så att det går smidigare och snabbare framöver. Få se om jag klarar av att göra det. Jag får trösta mig med att den här väskan kommer att hålla och hänga med länge när den väl blir klar.

Vaxningen av tyget gör jag när väskan är ihopsydd och klar. Mer om det längre fram.



april 20, 2014

Weekendväska (tote bag) i vaxad smärting, skinn, tweed, denim eller manchester på gång...

I veckan som kommer åker jag upp för att träffa sönerna i Stockholm och för en trevlig födelsedags-middag. Frun är i London med sin syster för den årligt återkommande kultur, loppis och shoppingrundan, så det bli bara pojkarna och jag under två dagar.
Jag började då fundera på vad vi hade i väskväg som skulle passa för en person och för några dagar. Efter litet botaniserande kom jag fram till att vi inte hade något som passade. Jag hittade några praktiska nylonväskor (med och utan tryck) som jag omgående strök från listan då de enbart bara är praktiska.
Är de snygga? Nej! Har de stil? Absolut inte! Har de personlighet? Glöm det! Är de trevliga att bruka? Inte det minsta!
Det som då återstår är att i stället sy min egen väska så att den blir som jag anser att en helgväska skall vara. Den skall ha plats för det nödvändiga som man behöver, den skall vara av en snygg och praktisk "tote bag"-modell och gärna med alla de kvaliteter som ovanstående nylonväskor saknar.

Material till väskan har dessbättre på lager. Jag är ganska välförsedd med exempelvis tyg som denim, skinn, tweed, manchester, smärting (canvas, segelduk), dessutom spännen och andra beslag som kan behövas, så det är egentligen bara att sätta igång.
Jag avstår nog att använda skinn till detta projekt då jag fortfarande väntar på att få hem övermatningsfoten till min Pfaff från Kina. Min budväska i tweed som jag håller på att sy får dessvärre också vänta av samma anledning. I detta fall lutar jag mer åt denim eller kanske smärting (snyggt i vaxat utförande), och jag har sökt bilder på nätet efter olika modeller jag kan kika på för att få inspiration till att sätta ihop något helt eget.

Det får gärna vara litet retrokänsla över väskan jag tänker sy, så det det blir nog i slutändan något i vaxad canvas. Bilderna på passande förlagor från nätet har det jag är ute efter, så det blir till att norpa och kopiera litet här och där för en passande helhet och slutresultat. När jag väl sätter igång så räknar jag med att sy ihop den utan problem och ganska snabbt, då nästan enbart är stora raka bitar att sy ihop. Jag kommer naturligtvis att skriva om framstegen och även om eventuella problem som jag kan råka på i nya inlägg.