Tuschteckning till den yngre sonen, rättvist skall det vara...

För långliga tider sedan ritade jag i tusch väldigt mycket, både i tid och otid. När sedan sönerna flyttade hemifrån botaniserade dom bland mina teckningar för att skaffa sig bilder att dekorera väggarna med. Naturligtvis hade den äldsta sonen en viss fördel, så en del av de mest attraktiva teckningarna hamnade hos honom. Bland dessa fanns det två skalbaggar, som även den yngre sonen hade som favoriter.

Vad göra? Jo det blir att plocka fram alla gamla hoptorkade Rotring och Staedtler rörpennor och försöka få fart på dom igen. Några lyckades jag få igång men flera fick kasseras då de var bortom alla möjligheter till räddning. En nyligen införskaffad ultraljudsrengörare från Lidl var en viktig komponent i att få igång pennorna igen.

Skalbaggen på bilden är det första synliga resultatet av att pennorna och jag ånyo är igång. Teckningen föreställer en Platyrhopalopsis melyi, som har väldigt iögonfallande antenner. Jag ville inte enbart göra en kopia av mina tidigare alster, så den är gjord i en annan teknik än teckningarna till äldste sonen och är uppbyggd helt av punkter (0,3 mm Rotring). Den tog lite tid att slutföra då man blir litet rostig efter att inte ritat ett streck eller punkt på ca: 25 år. Det märks framför all i rithanden och i nacken, då rörelsen och ritpositionen gör att spänningar och krampkänningar gör sig påminda. Man är helt enkelt ovan, så det är bara att pausa och göra annat. Med tiden vänjer man sig så att det går lättare och man klarar längre tid för varje pass.

Att den yngsta sonen satte ritpress på mig gav det tacknämliga resultatet att jag ånyo kommit igång med att rita, något jag nu märkt att jag saknat. Det är väldigt stimulerande och avkopplande. Så framöver får en del tid avsättas även för tuschpennor, och inte enbart symaskinerna.