april 20, 2014

Weekendväska (tote bag) i vaxad smärting, skinn, tweed, denim eller manchester på gång...

I veckan som kommer åker jag upp för att träffa sönerna i Stockholm och för en trevlig födelsedags-middag. Frun är i London med sin syster för den årligt återkommande kultur, loppis och shoppingrundan, så det bli bara pojkarna och jag under två dagar.
Jag började då fundera på vad vi hade i väskväg som skulle passa för en person och för några dagar. Efter litet botaniserande kom jag fram till att vi inte hade något som passade. Jag hittade några praktiska nylonväskor (med och utan tryck) som jag omgående strök från listan då de enbart bara är praktiska.
Är de snygga? Nej! Har de stil? Absolut inte! Har de personlighet? Glöm det! Är de trevliga att bruka? Inte det minsta!
Det som då återstår är att i stället sy min egen väska så att den blir som jag anser att en helgväska skall vara. Den skall ha plats för det nödvändiga som man behöver, den skall vara av en snygg och praktisk "tote bag"-modell och gärna med alla de kvaliteter som ovanstående nylonväskor saknar.

Material till väskan har dessbättre på lager. Jag är ganska välförsedd med exempelvis tyg som denim, skinn, tweed, manchester, smärting (canvas, segelduk), dessutom spännen och andra beslag som kan behövas, så det är egentligen bara att sätta igång.
Jag avstår nog att använda skinn till detta projekt då jag fortfarande väntar på att få hem övermatningsfoten till min Pfaff från Kina. Min budväska i tweed som jag håller på att sy får dessvärre också vänta av samma anledning. I detta fall lutar jag mer åt denim eller kanske smärting (snyggt i vaxat utförande), och jag har sökt bilder på nätet efter olika modeller jag kan kika på för att få inspiration till att sätta ihop något helt eget.

Det får gärna vara litet retrokänsla över väskan jag tänker sy, så det det blir nog i slutändan något i vaxad canvas. Bilderna på passande förlagor från nätet har det jag är ute efter, så det blir till att norpa och kopiera litet här och där för en passande helhet och slutresultat. När jag väl sätter igång så räknar jag med att sy ihop den utan problem och ganska snabbt, då nästan enbart är stora raka bitar att sy ihop. Jag kommer naturligtvis att skriva om framstegen och även om eventuella problem som jag kan råka på i nya inlägg.






april 15, 2014

Vad är det för pressarfot? Dags att veta vad man har...

När jag letade eller snarare botaniserade bland de olika pressarfötter som följde med vid inköpet av min Singer Featherweight så kan man inte låta bli att undra vad de är till för, vad de uträttar eller vad de kallas. Jag har inte en aning. Finns det någon besökare som kan hjälpa mig och som vet vad de fyller för syfunktion? Min kunskap om pressarfötter inskränker sig till standardfoten som jag använder till 90%, min Singer knapphålsfot och en dragkedjefot. Jag skall även som jag skrivit i tidigare inlägg lära mig att använda en övermatningsfot.

Jag har lagt in bilder här under på de olika pressarfötterna, och tar tacksamt emot information om dessa genom kommentarsfältet.

Pressarfot A - Vad gör den, namn?

Pressarfot B - Vad gör den, namn?

Pressarfot C - Vad gör den, namn?

 Pressarfot D - Vad gör den, namn?

april 14, 2014

Uppföljning till inlägget om pressarfot med övermatning - Swiss Singer walking foot or even feed foot...

Nu har det där inträffat igen det som vi karlar är så bra på att få till, utan några betänkligheter.
När min fru kom hem från jobbet berättade jag om mina svårigheter med att sy på kantbandet i skinn på tweedväskan och att det krävdes en pressarfot med övermatning för att det skulle gå att sy dit. Naturligtvis följde jag upp det hela med att berätta att jag hittat och även beställt en övermatningsfot från Kina, men att det skulle dröja 4-6 veckor innan jag skulle få foten levererad.

Då svarade hon med den förnumstiga frågan som en hustru alltid är så skicklig på att få till, och som får hela ens tillvaro att kantra. Har du kollat bland tillbehören till alla dom där symaskinerna du redan har, och förslagsvis först din Singer Featherweight om du inte redan har en sådan övermatningsfot? Som herre i huset ger man då det något nedlåtande och tvärsäkra svaret "jag vet att jag inte har någon sådan, då skulle jag naturligtvis ha plockat fram den"!

För säkerhets skull smyger man ändå vid ett bra tillfälle undan för att kolla lite diskret bland alla olika tillbehör, och börjar med att titta i väskan till den ovan nämda Singern. Det första man då får ögonen på är naturligtvis en liten beige bakelitask som när man öppnar den visar sig innehålla en Swiss Singer Zig Zag pressarfot. Då den har övermatning så fungerar den som även enbart övermatningsfot om man bara låser sicksacken. Naturligtvis har då hustrun obemärkt dykt upp i dörren och står där med det där försmädliga "vad-var-det-jag-sade"-leendet som säger allt. Helt tillintetgjord är det bara att kapitulera, igen.

Det är då man börjar prata om annat, som hur billig den nya kinesiska pressarfoten ändå var, hur bra det är att ha en sådan fot i reserv, om att jag trodde att det enbart var ett sicksacktillbehör o.s.v. Det gäller nämligen att få hustrun att inte suga för länge på den goda karamellen, och att inte gnugga in det hela igen i tid och otid. Det är det vi män kallar skadebegränsning, och det är vi väldigt bra på (även om det kan vara lätt att genomskåda).

Tillbaka till det verkliga objektet i inlägget. Ut på Internet igen för att kolla upp vad det är man egentligen har för pressarfot och för att försöka hitta en manual (som saknas) så man vet hur den fungerar. Det visar sig ganska snart att tillsatsen är väldigt attraktiv bland Singernördar och att de byter ägare på eBay och andra säljsajter för priser runt och över 2000:00 kronor. Fyra gånger så mycket som jag betalade för min Featherweight (med stor samling tillbehör) för 1,5 år sedan.

Jag har nu några andra sygrejor som jag måste fixa innan jag provar att sy med med den återupptäckta pressarfoten, men jag återkommer med inlägg om hur det går. Jag har ännu inte bestämt på vilken maskin jag skall använda den, men den passar till de flesta äldre Singermaskinerna jag har i min ägo. Då foten är avsedd för symaskiner med lågt skaft (low shank) så skall den även fungera på motsvarande low shankmaskiner av andra märken som t.ex. min favorit Pfaff 332, men jag skall göra några handvevade försiktiga test bara för säkerhets skull.


april 12, 2014

Tweedväskan får vila några veckor, medan jag väntar på en ny pressarfot...

Så har jag då sprungit in i väggen i sömnaden av min budväska i tweed. 

Härom dagen när jag skulle göra ett test med att kanta väskan med skinn för att få till en snygg helhet och dölja kanter och sömmar, stötte jag verkligen på patrull. Oerfaren som jag är när det gäller grundläggande och allmän kunskap när det gäller att sy så prövade jag att sy skinnet runt kanten med en vanlig pressarfot, Big Mistake!
Undermatningen klarade inte av att mata fram de tjocka lagren av tyg med skinnremsan vikt runt kanten. Friktionen av skinnet mot pressarfoten var helt enkelt för hög (tänkte inte på det), så det rörde sig inte en mm framåt utan stod bara på samma ställe och tuggade. Jag prövade med att hjälpa till och dra i bakkanten av tyg och skinnpaketet för att hjälpa det hela på traven, men det blev inte mycket bättre (se bilden). Jag insåg då att det hela var helt hopplöst och att det måste finnas ett annat och bättre sätt att få det hela att fungera.

Nätet är då det bästa sättet att få hjälp från mer erfarna sömmare på olika forum, samt specifika sökningar för att hitta lösningar bland alla de tips och råd som finns att tillgå. Jag lärde mig snabbt att det var andra pressarfötter som gällde för att lösa det hela.

- Det första alternativet var att använda en pressarfot med teflonsula för att minska friktionen, det enklaste och billigaste alternativet (men som inte skulle räcka i mitt fall).
- Alternativ två var en pressarfot med rullar i fram och bakkant på undersidan av foten, och som kanske skulle fungera.
- Alternativ tre var en pressarfot med övermatning, som rekommenderas till svårsydda material som skinn, läder, sammet, quiltning och mönstrade tyger som kräver en noggrann passning. På engelska kallas denna pressarfot för "walking foot" eller "even feed foot".

Då jag hade bestämt mig för att först pröva med alternativ två med rullar, så gav jag mig upp på stan till symaskninsaffären. Icke sa Nicke, det dom hade var en snap-on fot med rullar, men som inte skulle passa på någon av mina äldre underbara symaskiner. Snabbt över till alternativ tre i stället, då jag ville komma vidare med väskprojektet. Ajjj, det svider, alternativen av övermatarfötter kostade från ca: 400:00 kronor och uppåt, säljaren kunde dessutom inte svara på om de skulle passa och fungera på någon av mina 50-tals Pfaff och Singermaskiner.

Räddningen blev då som vanligt internet och Kina, där jag hittade en allmän övermatningsfot  för "low shaft"-maskiner till det facila priset av 23:00 kronor inklusive frakt, så jag tvekade inte en sekund. Denna pressarfot påminde till 99% om den jag tittat på i symaskinsbutiken, de resterande 1% bestod av skillnad i färgnyans och tryckt logga. I beskrivningen fanns det dessutom en lista med alla de symaskiner pressarfoten passade till, och där fanns flera av mina gamla maskiner med.

Nackdelen som då kvarstår är att det tar mellan 4-6 veckor innan paketet kommer fram till mig i Sverige. När säljaren bjuder på gratis frakt på inköpen från Kina, så väljer dom naturligtvis det billigaste alternativet (samtidigt det långsammaste), något som även jag skulle göra i samma situation. Så nu är det bara att vänta, ta det lungt och passa på att göra annat.

Jag kommer naturligtvis att skriva en recension om hur pressarfoten fungerar ihop med mina maskiner när jag fått hem den och provat att sy med den.

Det här blev i slutändan ett ganska långt inlägg bara för att förklara något så enkelt som varför väskan får vänta ett tag, men så blir det ibland. Hoppas det inte blev för långrandigt.

april 04, 2014

Gör din egen vegetabiliska läderbalsam, lädersmorning. Bra miljöalternativ...

Med tanke på att det skall ingå en del läder och skinndetaljer i min tweedväska så tyckte jag att det var dags att tillverka min egen läderbalsam, lädersmorning, återfettare. Denna blandning skall även skall fungera till allt annat skinn vi har i familjen, som skor, läderbälten, skinnväskor etc.

Jag har tidigare använt kommersiella produkter för ändamålet, men då det blir ganska dyrt i längden med dessa och med tanke på att de innehåller en massa överflödiga kemikalier (främst för att göra tillverkningen enklare och billigare, men som inte återspeglas i utpriset kunden betalar), så tyckte jag att det kunde vara på tiden att göra min egen läderbalsam.

Efter en rundtur på Internet fick jag en del hel tips, förslag samt även färdiga recept som gick att använda som grund för min mixtur. Jag visste ju på ett ungefär vad min brygd skulle innehålla för att  fungera som tänkt, och dit hörde ett fast vax, ett halvfast fett och några för ändamålet passande oljor. Vidare skulle det vara vegetabiliska produkter (förutom bivax) och inga animaliska, som ister, klövolja etc. Miljöaspekterna anser jag vara väldigt viktiga i sammanhanget.

Det jag slutgiltigt bestämde mig för att använda var bivax, kokosfett, sötmandelolja och ricinolja. Till detta ville jag dessutom ha en eterisk olja av citron för väldoften och den desinficerande och konserverande effekten. Efter en rundtur på stan och inköp i en livsmedel, en hälsokost och en invandrarbutik hade jag de olika ingredienserna jag behövde. Jag köpte ingen eterisk olja då jag räknade med att jag skulle hitta en i mitt lager som jag hade kvar från det att jag tillverkade tvål i slutet av 90-talet. Tyvärr fanns det ingen citronolja som jag trodde, så det fick bli eterisk olja av lime och grapefrukt i stället.

Egenskaper hos de olika ingredienserna:
Bivax - Fast konsistens. Skapar en barriär mot miljöpåverkan utifrån för lädret.
Kokosfett - Halvfast konsistens. Konditionerar ytan på lädret.
Sötmandelolja - Flytande konsistens. Gör lädret mjukare och erätter naturliga oljor i lädret som förlorats genom uttorkning.
Ricinolja - Flytande konsistens. En mer trögflytande olja för att få lite glans genom polering av läderytan.

Det hela är inte så svårt, det är bara frågan om att smälta och blanda ingredienserna över ett vattenbad, som när man smälter chocklad för bakning / godistillverkning.

april 01, 2014

Skinnremmar och beslag till tweedväskan, inhandlat från Internet...

Efter några dagars uppehåll med tweedväskan i väntan på beslag och läderremmar, så är det nu full fart framåt igen.

Jag har letat efter den typ av beslag jag är ute efter på begagnade loppisväskor den senaste tiden, men utan någon större framgång. Det blev då till att vända sig till Internet - eBay - Kina för att hitta det jag behövde för att fortsätta mitt projekt. Fördelen med detta alternativ är att man får c:a 10 utmärkta beslag för samma pris som man får betala för några få beslag här i Sverige, så man sparar ganska mycket pengar genom detta alternativ. Nackdelen är de långa leveranstiderna (3-5 veckor), så man måste ha en del framförhållning i planeringen.

De flesta säljarna i Kina av denna typ av grejor har oftast gratis frakt, så det är billigaste varianten av ytpost som gäller och därmed finns alltid risken att din försändelse kan komma bort (lost in transit). Jag har dock haft tur, då jag genom åren har jag handlat en hel del från Kina och ännu inte förlorat ett enda paket. En annan fördel som är värd att nämna är att om man håller ordern på en låg nivå (under 200:- kronor) så slipper man ytterligare avgifter som ev. moms och tull. Om paketet dessutom inte är för skrymmande så får man det direkt hem i brevlådan.

Jag räknade med att denna situation skulle inträffa (inte hitta loppisbeslag) så jag beställde det jag behövde redan för ca 4 veckor sedan, och paketet dök upp idag. Jag hade några hundra kronor på mitt Payalkonto, så det tog inte mer än 10 minuter att inhandla det jag behövde (från samma säljare). Totalt så kostade det jag beställde under 150:00, då har jag även  beslag och läderremmar för ytterligare två väskor om jag drabbas av behovet att göra några fler.

Nu är det som sagt var bara att fortsätta med väskan igen och jag har redan börjat med de första detaljerna. Det som behövs för att jobba med och sy i läder/skinn hade jag redan (efter att botaniserat i förråd och källare bland magasinerade prylar), då jag tidigare pysslat med att göra knivar/läderslidor under mitten av 1990-talet.


mer läsning