augusti 07, 2014

Tuschteckning till den yngre sonen, rättvist skall det vara...

För långliga tider sedan ritade jag i tusch väldigt mycket, både i tid och otid. När sedan sönerna flyttade hemifrån botaniserade dom bland mina teckningar för att skaffa sig bilder att dekorera väggarna med. Naturligtvis hade den äldsta sonen en viss fördel, så en del av de mest attraktiva teckningarna hamnade hos honom. Bland dessa fanns det två skalbaggar, som även den yngre sonen hade som favoriter.

Vad göra? Jo det blir att plocka fram alla gamla hoptorkade Rotring och Staedtler rörpennor och försöka få fart på dom igen. Några lyckades jag få igång men flera fick kasseras då de var bortom alla möjligheter till räddning. En nyligen införskaffad ultraljudsrengörare från Lidl var en viktig komponent i att få igång pennorna igen.

Skalbaggen på bilden är det första synliga resultatet av att pennorna och jag ånyo är igång. Teckningen föreställer en Platyrhopalopsis melyi, som har väldigt iögonfallande antenner. Jag ville inte enbart göra en kopia av mina tidigare alster, så den är gjord i en annan teknik än teckningarna till äldste sonen och är uppbyggd helt av punkter (0,3 mm Rotring). Den tog lite tid att slutföra då man blir litet rostig efter att inte ritat ett streck eller punkt på ca: 25 år. Det märks framför all i rithanden och i nacken, då rörelsen och ritpositionen gör att spänningar och krampkänningar gör sig påminda. Man är helt enkelt ovan, så det är bara att pausa och göra annat. Med tiden vänjer man sig så att det går lättare och man klarar längre tid för varje pass.

Att den yngsta sonen satte ritpress på mig gav det tacknämliga resultatet att jag ånyo kommit igång med att rita, något jag nu märkt att jag saknat. Det är väldigt stimulerande och avkopplande. Så framöver får en del tid avsättas även för tuschpennor, och inte enbart symaskinerna.

augusti 06, 2014

Ullbroderi i Appletongarn och broderad uggla på kudde i DMC-garn...

Nu under sommar och semestertider när det inte blir så många inlägg passar det bra att ta fram litet textila alster som jag gjorde redan i början av 1990-talet. Min fru och jag hade då en period när vi pysslade med försäljning av garn till ullbroderier och var ombud i Sverige för Appletons ullgarner. Vi har även en hel del garner undanstoppade från den tiden.

I samma veva broderade jag några saker som vi fortfarande har kvar, främst för att lära tekniken och veta vad det hela handlade om när olika kunder hörde av sig. Jag gillade dessutom att brodera. Det var avkopplande och terapeutiskt och det funkade även utmärkt att kombinera med TV-tittande. Så småningom kom andra saker och intressen emellan, så hela broderibiten klingade sakta av.

Motivet till ugglan i DMC-garn kommer från boken English Garden Embroidery av 
Stafford Whiteaker. Boken utgavs första gången 1986, men har förmodligen tryckts 
i fler upplagor sedan dess. Kudden sydde min fru, då mitt intresse för symaskiner och 
att sy då ännu låg i sin linda

Fuchsiabroderiet i ullgarn från Appleton är egendesignat och är inspirerat av stilen på
broderier under den victorianska eran. Min fru var då med i fuchsiasällskapet, därav
valet av motiv.

juli 31, 2014

Gamla fina symaskiner på Myrorna, Singer 201K och Husqvarna Freja...

Såg två fina äldre symaskiner på dagens loppisrunda till Myrorna. Den ena var en väldigt gammal Husqvarna Freja trampmaskin, den andra en något senare elektrisk Singer 201K. Det blev inte något inköp då jag redan är välförsedd med de maskiner jag behöver. Jag måste dock medge att Singermaskinen var en frestelse med tanke på priset, men jag var väldigt ståndaktig och föll inte.

Husqvarna Freja var maskinen som lade grunden till Husqvarnas varumärke som tillverkare av symaskiner. Den tillverkades under närmare 50 år mellan början av 1880-talet fram till 1925.

Tyvärr så var skicket inte det bästa på Myrornas exemplar för 350:00. Det saknades lite delar på maskinen och skyddshuven var skadad både här och där. Helt klart ett överoptimistiskt pris.

I alla händelser är det en verkligt vacker, smäcker och oumbärlig symaskin för alla kvinnor som syr under slutet av 1800-talet och en bra bit in i 1900-talet. Kanske en maskin som din mormor eller farmor eller t.o.m. deras mödrar använde.

Singermaskinen tillverkades någon gång mellan 1958 och mitten av 60-talet i Singers skotska fabrik i Kilbowie. Naturligtvis eldriven.

En klassisk Singermodell med solid och robust konstruktion som förmodligen kommer att överleva alla moderna plastmaskiner med råge. Dessutom ett verkligt kap för den syintresserade,till den nätta summan av 200:00.

juli 21, 2014

Farfar syr ett babynest, nu är det fullbordat...

Nu är mitt förstsydda babynest till det första barnbarnet färdigt för leverans vid ett passande tillfälle. Jag hoppas de blivande föräldrarna blir nöjda med mitt försök.

Det var inte så knepigt att få ihop. Det svåraste (eller det minst roliga) var att sy ihop det sista på den vadderade sargen (hoppas det funkar med hockeytermer) för hand. Vadden strävade hela tiden efter att expandera och komma ut, så de åtdragna stygnen fick hållas under min tukt och förmaning. Emellanåt är det helt godtagbart (för mig) att föra en enkelriktad kommunikation med det man har för händerna, för att underlätta och förenkla handhavandet.


juli 16, 2014

Vadderingen på plats på liggdelen, nästan färdigt babynest...

Liggdelen i babynestet är nu klar. Kantbandet är på plats i nederkant och kanaler för att hålla vadderingen på plats är sydda.
Det var tur att jag köpte den där övermatningsfoten från Kina i våras (för tweed och skinnväskan), annars hade det varit omöjligt att sy kanalerna genom all vadd och tyg. Symaskinen hade klarat det, men inte frammatningen. Nu förstår jag hur quiltare har det när de syr sina vadderade lager av grejor.

Kvar är att stoppa in stoppningen i fickan runt om, men det får jag överlåta på min fru då jag inte kommer in med handen och armen mer än cirka 15 cm. Litet smalare och gracilare armkraft behövs i det här läget.


juli 15, 2014

Farfar syr ett babynest, snart där...

Det har hänt en del sedan sist, så det är inte så mycket kvar innan jag sytt färdigt mitt första babynest, till det första barnbarnet (hoppas det blir fler).

Några observationer under arbetets gång. Det hela har inte varit så knepigt att sy, förutom bandet runt om för snöret. Det var inte svårt, men det tog litet längre tid då det gällde att vara noggrann runt de rundade partierna och med mycket tyg runt pressarfoten.

Snöret till åtsnörningen är i bomull och kommer från en kasserad pinnvävsjalusi (vi sparar allt som kan komma till användning). Snöret gick trögt att trä i kanalen, och kan tänkas att gå trögt även när man skall dra ihop babynestet. Ett bättre val skulle förmodligen vara ett snöre i t.ex. nylon som är glattare, halare och slinkigare.

Vadderingen till liggdelen kommer från ett IKEA-täcke och är i tre lager och sicksackat runt om. Det passar precis i liggdelsfickan och skall nu klippas till i fotdelen, sicksackas, och sys ihop i nederkant och bandkantas. Jag kommer även att sy 3-4 längsgående sömmar genom hela bottenpaketet för att hålla liggdelen på plats. Totalt blir det åtta lager bomullstyg och tre lager vadd, men det är inga problem om min 50-tals Pfaffsymaskin får litet drag och skjuthjälp med passeringen under pressarfoten från operatören. Det är som om pressarfoten befinner sig i en djup dalgång när man sänker ned den och börjar sy.


mer läsning