Uppföljning till inlägget om pressarfot med övermatning - Swiss Singer walking foot or even feed foot...

Nu har det där inträffat igen det som vi karlar är så bra på att få till, utan några betänkligheter.
När min fru kom hem från jobbet berättade jag om mina svårigheter med att sy på kantbandet i skinn på tweedväskan och att det krävdes en pressarfot med övermatning för att det skulle gå att sy dit. Naturligtvis följde jag upp det hela med att berätta att jag hittat och även beställt en övermatningsfot från Kina, men att det skulle dröja 4-6 veckor innan jag skulle få foten levererad.

Då svarade hon med den förnumstiga frågan som en hustru alltid är så skicklig på att få till, och som får hela ens tillvaro att kantra. Har du kollat bland tillbehören till alla dom där symaskinerna du redan har, och förslagsvis först din Singer Featherweight om du inte redan har en sådan övermatningsfot? Som herre i huset ger man då det något nedlåtande och tvärsäkra svaret "jag vet att jag inte har någon sådan, då skulle jag naturligtvis ha plockat fram den"!

För säkerhets skull smyger man ändå vid ett bra tillfälle undan för att kolla lite diskret bland alla olika tillbehör, och börjar med att titta i väskan till den ovan nämda Singern. Det första man då får ögonen på är naturligtvis en liten beige bakelitask som när man öppnar den visar sig innehålla en Swiss Singer Zig Zag pressarfot. Då den har övermatning så fungerar den som även enbart övermatningsfot om man bara låser sicksacken. Naturligtvis har då hustrun obemärkt dykt upp i dörren och står där med det där försmädliga "vad-var-det-jag-sade"-leendet som säger allt. Helt tillintetgjord är det bara att kapitulera, igen.

Det är då man börjar prata om annat, som hur billig den nya kinesiska pressarfoten ändå var, hur bra det är att ha en sådan fot i reserv, om att jag trodde att det enbart var ett sicksacktillbehör o.s.v. Det gäller nämligen att få hustrun att inte suga för länge på den goda karamellen, och att inte gnugga in det hela igen i tid och otid. Det är det vi män kallar skadebegränsning, och det är vi väldigt bra på (även om det kan vara lätt att genomskåda).

Tillbaka till det verkliga objektet i inlägget. Ut på Internet igen för att kolla upp vad det är man egentligen har för pressarfot och för att försöka hitta en manual (som saknas) så man vet hur den fungerar. Det visar sig ganska snart att tillsatsen är väldigt attraktiv bland Singernördar och att de byter ägare på eBay och andra säljsajter för priser runt och över 2000:00 kronor. Fyra gånger så mycket som jag betalade för min Featherweight (med stor samling tillbehör) för 1,5 år sedan.

Jag har nu några andra sygrejor som jag måste fixa innan jag provar att sy med med den återupptäckta pressarfoten, men jag återkommer med inlägg om hur det går. Jag har ännu inte bestämt på vilken maskin jag skall använda den, men den passar till de flesta äldre Singermaskinerna jag har i min ägo. Då foten är avsedd för symaskiner med lågt skaft (low shank) så skall den även fungera på motsvarande low shankmaskiner av andra märken som t.ex. min favorit Pfaff 332, men jag skall göra några handvevade försiktiga test bara för säkerhets skull.