Tweedväskan får vila några veckor, medan jag väntar på en ny pressarfot...

Så har jag då sprungit in i väggen i sömnaden av min budväska i tweed. 

Härom dagen när jag skulle göra ett test med att kanta väskan med skinn för att få till en snygg helhet och dölja kanter och sömmar, stötte jag verkligen på patrull. Oerfaren som jag är när det gäller grundläggande och allmän kunskap när det gäller att sy så prövade jag att sy skinnet runt kanten med en vanlig pressarfot, Big Mistake!
Undermatningen klarade inte av att mata fram de tjocka lagren av tyg med skinnremsan vikt runt kanten. Friktionen av skinnet mot pressarfoten var helt enkelt för hög (tänkte inte på det), så det rörde sig inte en mm framåt utan stod bara på samma ställe och tuggade. Jag prövade med att hjälpa till och dra i bakkanten av tyg och skinnpaketet för att hjälpa det hela på traven, men det blev inte mycket bättre (se bilden). Jag insåg då att det hela var helt hopplöst och att det måste finnas ett annat och bättre sätt att få det hela att fungera.

Nätet är då det bästa sättet att få hjälp från mer erfarna sömmare på olika forum, samt specifika sökningar för att hitta lösningar bland alla de tips och råd som finns att tillgå. Jag lärde mig snabbt att det var andra pressarfötter som gällde för att lösa det hela.

- Det första alternativet var att använda en pressarfot med teflonsula för att minska friktionen, det enklaste och billigaste alternativet (men som inte skulle räcka i mitt fall).
- Alternativ två var en pressarfot med rullar i fram och bakkant på undersidan av foten, och som kanske skulle fungera.
- Alternativ tre var en pressarfot med övermatning, som rekommenderas till svårsydda material som skinn, läder, sammet, quiltning och mönstrade tyger som kräver en noggrann passning. På engelska kallas denna pressarfot för "walking foot" eller "even feed foot".

Då jag hade bestämt mig för att först pröva med alternativ två med rullar, så gav jag mig upp på stan till symaskninsaffären. Icke sa Nicke, det dom hade var en snap-on fot med rullar, men som inte skulle passa på någon av mina äldre underbara symaskiner. Snabbt över till alternativ tre i stället, då jag ville komma vidare med väskprojektet. Ajjj, det svider, alternativen av övermatarfötter kostade från ca: 400:00 kronor och uppåt, säljaren kunde dessutom inte svara på om de skulle passa och fungera på någon av mina 50-tals Pfaff och Singermaskiner.

Räddningen blev då som vanligt internet och Kina, där jag hittade en allmän övermatningsfot  för "low shaft"-maskiner till det facila priset av 23:00 kronor inklusive frakt, så jag tvekade inte en sekund. Denna pressarfot påminde till 99% om den jag tittat på i symaskinsbutiken, de resterande 1% bestod av skillnad i färgnyans och tryckt logga. I beskrivningen fanns det dessutom en lista med alla de symaskiner pressarfoten passade till, och där fanns flera av mina gamla maskiner med.

Nackdelen som då kvarstår är att det tar mellan 4-6 veckor innan paketet kommer fram till mig i Sverige. När säljaren bjuder på gratis frakt på inköpen från Kina, så väljer dom naturligtvis det billigaste alternativet (samtidigt det långsammaste), något som även jag skulle göra i samma situation. Så nu är det bara att vänta, ta det lungt och passa på att göra annat.

Jag kommer naturligtvis att skriva en recension om hur pressarfoten fungerar ihop med mina maskiner när jag fått hem den och provat att sy med den.

Det här blev i slutändan ett ganska långt inlägg bara för att förklara något så enkelt som varför väskan får vänta ett tag, men så blir det ibland. Hoppas det inte blev för långrandigt.