Gamla strykjärn i gjutjärn får en ny uppgift och skivstångsvikterna pensioneras...

Jag sticker emellan med ett inlägg som inte är relaterat till budväskan jag håller på att sy. Det handlar om två gamla strykjärn i gjutjärn som nu får ett nytt användningsområde. Det ena är efter min frus mor och det aningen rostigare kommer från en loppis.

När jag skär ut tygstycken med rullkniven från Clas Ohlson så har jag ett par 2-kilos skivstångsvikter (very macho) för att att hålla mina utklippta mönsterdelar på plats, då jag inte gillar att nåla fast mönstret. Problemet har varit att de är lite svåra att greppa och flytta omkring, och ett par ggr har jag varit på väg att tappa dom när jag haft litet för bråttom. Än så länge har det inte hänt något, men jag vill inte tänka på vad som skulle hänt om jag hade tappat dom och min fot eller mina tår varit i vägen. Nu är det därför dags att de får gå i pension.

Deras uppgift tas numera över av strykjärnen, som är lättare att greppa och flytta runt på mönstret / tyget. Järnen väger ca: 2,2 kilo styck, så de räcker väl till viktmässigt så att mönstret inte flyttar på sig. Jag har tvättat av dom, men det finns fortfarande lite rost och annan ingrodd smuts kvar. Jag vill inte ta bort allför mycket patina (då det är en del av strykjärnens charm), så jag tänker köpa någon passande lack och stryka ut på metalldelarna som skydd mot tyget. Handtagen får sig någon omgång med linolja för att bli snyggare och stå emot tidens tand lite bättre.

Slutsatsen blir alltså att strykjärnen tar över uppgiften framöver då de passar så mycket bättre.